BLOGGINLÄGG
Detta blogginlägg är skrivet av Skydda Barn rf:s praktikanter Cayla Miller och Emma Corrêa de Mora, som bidrar till vårt pågående arbete för att förstå och förebygga sexuellt våld mot barn.
Språket spelar en central roll i mellanmänskliga kommunikation, och påverkar både ens egen och andras världsbild. Eftersom språket kan manipuleras för att tjäna specifika intressen är det viktigt att kritiskt granska hur det används när man diskuterar barnmisshandel och våld mot barn. Medvetenheten om hur terminologi formar förståelsen är avgörande för att skyddet av barn ska vara effektivt.
De termer vi använder är språkliga uttryck för begrepp, vilket formar sättet vi konstruerar problem, prioriterar frågor och formulerar svar. [1] Därför är det ytterst viktigt att experter förstår betydelsen av termerna när de tillämpar dem. [2] I diskussionerna kring sexuella övergrepp mot barn måste vokabulären vara respektfull gentemot offren och inte förminska brottets allvar. Den bör också undvika stigmatisering eller att återutsätta offren för trauma. [2]
Utan tydliga riktlinjer och brist på enighet om vilka termer som bör användas blir det svårt att upprätthålla internationellt samarbete, anpassa konsekventa lagar och politiska svar samt säkerställa informationens överensstämmighet. [3][1] I det värsta fallet kan användningen av otydliga och/eller olämpliga termer skada offren, eftersom det upprätthåller stigmatisering och leder till otillräckliga rättsliga reaktioner. Det kan också hindra offren från att söka hjälp. [1]
Termen "barnpornografi" används allmänt i nationell lagstiftning och internationella avtal, [4][5] men det ger en felaktig uppfattning om att barnet skulle frivilligt delta i produktionen av pornografiskt material. Eftersom produktionen av pornografi är en laglig industri i många samhällen, med en basis på deltagarnas samtycke, är denna term olämplig när man diskuterar sexuella övergrepp mot barn. [2] Därför uppmuntras ersättningen av termen med "bilder och videor som visar sexuella övergrepp mot barn" (CSAM/CSEM), eftersom då betonas innehållets våldsamma natur och man undviker alla antydningar om samtycke. [1] Media använder ibland termer som "kiddy porn" och "violent baby porn" för chockeffekt, men dessa riskerar att snedvrida den offentliga uppfattningen om brottet. [2]
Samma resonemang gäller termerna "barnprostitution" och "barnsexarbetare," eftersom de antyder att det handlar om en samtyckesbaserad företeelse. Eftersom ett barn inte lagligt kan ge sitt samtycke i dessa situationer är termerna både missvisande och olämpliga. I stället rekommenderas att användningen av "sexuellt vålt mot barn inom prostitution" (‘exploitation of children in/for prostitution’) för att betona gärningens utnyttjande och förhindra skuldbeläggning av offret (‘victim blaming’). [1]
Det är inte alltid klart om användningen av en term är lämplig när man beskriver sexuellt våld mot barn. [6] Termen kan verka beskriva en form av sexuellt våld eller en relaterad faktor, men den kan också ha andra oavsiktliga effekter. Ett exempel på detta är användningen av "självproducerat sexuellt material”. Risken med detta uttryck är att den kan antyda att barnet på något sätt skulle vara skyldig till utnyttjandet. [6] Så beskrivs material som barnet själv producerat, ofta till följd av manipulation, som sedan används för utpressning och/eller sprids online eller på andra sätt som är skadligt för barnet. Därför är det avgörande att uppmärksamma kontexten för produktionen av materialet.
Därtill används termen “sextortion” för att beskriva en form av utpressning där offren tvingas uppfylla ekonomiska eller beteendemässiga krav på grund av hot om att sexuella bilder av dem kommer att spridas. [7][8] Termen härstammar från engelskan, där orden “sexual” och “extortion” har kombinerats och används ofta i media, politik och akademisk litteratur. [8] Fastän termen används främst i engelskan, har även svenska median använt sig av uttrycket. Även om termen i sig beskriver fenomenet, ifrågasätter vi om “sextortion” lyckas förmedla allvaret i övergreppet. [7] Det finns en risk att “sextortion” översimplifierar denna form av sexuellt våld.
Bristen på en enhetlig och internationellt accepterad terminologi, tillsammans med en bred tolkningsmöjlighet, försvårar genomförandet av barnskyddsåtgärder inom olika rättssystem. [1] Europeiska kommissionen har föreslagit ändringar av det nuvarande direktivet 2011/93/EU om bekämpning av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi, inklusive en översyn av användningen av terminologin. [9] Översättning av termer till olika språk med en stark konceptuell förståelse kan öka översättningens noggrannhet och effektivisera processen, vilket samtidigt gör den mindre resurskrävande. [1]
En tydlig och konsekvent terminologi för att beskriva sexuella övergrepp mot barn är avgörande för att säkerställa en enhetlig implementering av skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder. Institutet för hälsa och välfärd har publicerat en omfattande termhandbok som ger vägledning för användningen av termer som beskriver sexuellt våld mot barn. Handboken kan användas för att utveckla och upprätthålla gemensamma riktlinjer i Finland. [10]
Vid val av termer bör man noggrant överväga deras möjliga effekter för att undvika att antyda att barn som är offer för brott bär något ansvar. Akademiker, jurister och beslutsfattare bör vara medvetna om att valet av terminologi kan ha ytterligare konsekvenser. När det gäller sexuella övergrepp mot barn måste barnets bästa alltid prioriteras, och allvaret av våldet måste framhävas.
[1] Grejjer, S & Doek, J. (2016) Terminology Guidelines for the Protection of Children from Sexual Exploitation and Sexual Abuse. Interagency Working Group in Sexual Exploitation of Children.
[2] Frangež, D., Klančnik, A. T., Kare, M. Ž., Ludvigsen, B., Kończyk, J., Perez, F. R., Veijalainen, M., & Lewin, M. (2015) The Importance of Terminology Related to Child Sexual Exploitation. Revija za kriminalistiko in kriminologijo, (66), 4.
[3] United Nations Office on Drugs and Crime, ‘Cybercrimes Convention - Online Child Sexual Exploitation and Abuse, Including CSAM’ (2019).
[4] Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the Sale of Children, Child Prostitution and Child Pornography (adopted 25 May 2000, entered into force 18 January 2002).
[5] Res A/RES/54/263 and Council of Europe Convention on the Protection of Children against Sexual Exploitation and Sexual Abuse (Lanzarote Convention) CETS No. 201.
[6] Interagency Working Group in Luxemburg (2016), ‘Terminology Guidelines for the Protection of Children from Sexual Exploitation and Sexual Abuse’.
[7] Ray, A., & Henry, N. (2024) Sextortion: A Scoping Review. Trauma, Violence, & Abuse.
[8] Wolak, J., Finkelhor, D., Walsh, W., & Treitman, L. (2018). Sextortion of Minors: Characteristics and Dynamics. Journal of Adolescent Health 62.
[9] Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on combating the sexual abuse and sexual exploitation of children and child sexual abuse material and replacing Council Framework Decision 2004/68/JHA (recast).
[10] Rossi, M., Pietilä M. & Oinas M-M. (2022) Sanoilla on merkitystä: Termikäsikirja lapsiin kohdistuvan seksuaaliväkivallan sanoittamiseen, Terveyden ja hyvinvoinnin laitos THL. https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-343-858-3